Vet ni vad en ”Poe” är för något? Jo, det är när man inte kan se skillnad på satir och verklighet. Och just nu har Sveriges museer överträffat sig själva; denna morgon är jag inte säker på om jag lever i ett land eller i ett skämt.
Sveriges Radio rapporterar om ett paradigmskifte. Landets museer är alltför inriktade på det svenska artonhundratalets historia. Ulrica Grubbström, VD för Västerbottens museum, har sin bestämda åsikt om varför de gamla byggnaderna i museets friluftsdel har spelat ut sin roll.
Det finns ju ingen idag som lever som minns det.
Det är ju en uppfattning. En annan, oändligen mer logisk uppfattning är att det är just för att ingen från den tiden längre lever som museerna bör vårda och tillvarata minnet av en svunnen tid. Med samma logik borde i princip all svensk historia innan andra världskriget prompt raderas. För ingen från den tiden är ju rimligtvis längre i livet, med undantag för en stackars åldring på långvården.
Hej då, Birger Jarl. Hej då, Gustav Vasa. Hej då, Karl XII. Hej då, Adolf Fredrik. Hej då Johan Gripenstedt. Ingen levande människa har upplevt er, därför existerar ni inte. Gå och lägg er på avskrädeshögen tillsammans med resten av det svenska kulturarvet.
Det ligger nästan något Orwellianskt över det hela. ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden”. Jag vet inte om Ulrica Grubbström har läst ”Nittonhundraåttiofyra”, men har hon det verkar hon ha fått ett och annat om bakfoten. Boken är tänkt som ett dystopiskt avskräckande exempel, inte en instruktionsmanual.
Vilhelm Moberg är en man jag citerat flera gånger tidigare. Till skillnad från Västerbottens museum anser jag inte att traditioner bör brytas utan vidare omsvep, så här följer ett till citat från en av Sveriges främsta författare:
”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga miljoner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.” – V. Moberg, ”Svensk Strävan” utgiven 1941
Kanske något att tänka på innan man dömer ut hela kulturarvet med motiveringen att det är ”så passé”?
Ulrica Grubbström har en hel del intelligensbefriade citat till i bagaget. Hon menar vidare i radiointervjun att fokus hellre bör läggas på ”sociala perspektiv och genusperspektiv” då man återberättar historien. Men det bästa citatet sparade både hon och jag till sist:
Reporter: ”Men ert uppdrag är väl också att berätta 1800-talshistorian, antar jag?”
Ulrica: ”Det uppdraget sätter vi själva, vilken historia vi vill berätta.”
Som sagt var: ibland vet man inte. Lever man i ett land eller ett skämt?
anachronos93 