Belgien mot IS

Runt åttatiden på morgonen inträffade två explosioner vid Bryssels flygplats Zaventem. Det slutliga antalet offer är okänt men ligger enligt belgisk public service (VRT) på minst 13 döda och lär stiga allteftersom nya dödsfall konstateras. BBC uppger att det precis innan explosionerna hördes skottsalvor samt utrop på arabiska.

En kort tid därefter inträffade ytterligare explosioner i huvudstadens tunnelbana – stationerna Maelbeek, Arts-Loi och Schuman lär ha drabbats. Belgien har i skrivande stund höjt terrorberedskapen till högsta möjliga samtidigt som tunnelbanenätet har stängts ned helt. Även de statliga muséerna kommer hållas stängda dagen igenom av säkerhetsskäl.

Dessa incidenter kommer i kölvattnet av att Salah Abdeslam gripits i Bryssel för bara några dagar sedan. Abdeslam misstänks vara huvudgärningsmannen bakom terrordåden i Paris förra hösten. Enligt VRT är misstanken hög om att händelserna är resultatet av ett självmordsdåd – vilket styrker att det ska röra sig om vedergällning för Abdeslams gripande.

Storbritanniens premiärminister David Cameron lät under morgonen meddela att han med anledning av dåden kommer tillkalla ett krisresponsmöte med den s.k. COBRA-kommittén.

Landets museer på Orwellianskt villospår

Vet ni vad en ”Poe” är för något? Jo, det är när man inte kan se skillnad på satir och verklighet. Och just nu har Sveriges museer överträffat sig själva; denna morgon är jag inte säker på om jag lever i ett land eller i ett skämt.

Sveriges Radio rapporterar om ett paradigmskifte. Landets museer är alltför inriktade på det svenska artonhundratalets historia. Ulrica Grubbström, VD för Västerbottens museum, har sin bestämda åsikt om varför de gamla byggnaderna i museets friluftsdel har spelat ut sin roll.

Det finns ju ingen idag som lever som minns det.

Det är ju en uppfattning. En annan, oändligen mer logisk uppfattning är att det är just för att ingen från den tiden längre lever som museerna bör vårda och tillvarata minnet av en svunnen tid. Med samma logik borde i princip all svensk historia innan andra världskriget prompt raderas. För ingen från den tiden är ju rimligtvis längre i livet, med undantag för en stackars åldring på långvården.

Hej då, Birger Jarl. Hej då, Gustav Vasa. Hej då, Karl XII. Hej då, Adolf Fredrik. Hej då Johan Gripenstedt. Ingen levande människa har upplevt er, därför existerar ni inte. Gå och lägg er på avskrädeshögen tillsammans med resten av det svenska kulturarvet.

Det ligger nästan något Orwellianskt över det hela. ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden”. Jag vet inte om Ulrica Grubbström har läst ”Nittonhundraåttiofyra”, men har hon det verkar hon ha fått ett och annat om bakfoten. Boken är tänkt som  ett dystopiskt avskräckande exempel, inte en instruktionsmanual.

Vilhelm Moberg är en man jag citerat flera gånger tidigare. Till skillnad från Västerbottens museum anser jag inte att traditioner bör brytas utan vidare omsvep, så här följer ett till citat från en av Sveriges främsta författare:

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga miljoner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.” – V. Moberg, ”Svensk Strävan” utgiven 1941

Kanske något att tänka på innan man dömer ut hela kulturarvet med motiveringen att det är ”så passé”?

Ulrica Grubbström har en hel del intelligensbefriade citat till i bagaget. Hon menar vidare i radiointervjun att fokus hellre bör läggas på ”sociala perspektiv och genusperspektiv” då man återberättar historien. Men det bästa citatet sparade både hon och jag till sist:

Reporter: ”Men ert uppdrag är väl också att berätta 1800-talshistorian, antar jag?”

Ulrica: ”Det uppdraget sätter vi själva, vilken historia vi vill berätta.”

Som sagt var: ibland vet man inte. Lever man i ett land eller ett skämt?

Gävlemoskén: ”Gefle Dagblad är värre än ISIL”

Gävlemoskén har inte haft det lätt. Sedan förra året har Gefle Dagblad jagat dem med förstoringsglas och blåslampa och gång på gång avslöjat deras islamistiska tendenser. Häromsistens konstaterade tidningen att en nyligen invald styrelseledamot hyllat såväl ISIS som dess flagga. Något moskéledningen tog med ro. Då GD:s reporter frågade ordföranden om rapporteringen var felaktig svarade denne vagt och fräckt att han ”inte kunde svara” på sådana ”roliga frågor”.

Gefle Dagblad har sedan en tid tillbaka bojkottats av Gävlemoskén. ISIS-kramaren är mig veterligen inte utesluten. Intressant moralisk prioritering det där…

Flyktingbarnens Peter Pan-syndrom i Swedish Neverland

Alla känner vi väl till den älskvärda sagan om Peter Pan. När J.M. Barrie först skrev om den grönklädda lilla gossens äventyr 1902 var det gulligt med små pojkar som inte ville växa upp. I Sverige 2016 e.Kr. är det dock inte lika bedårande. Framför allt när småpojkarna gör sig skyldiga till den sortens kriminalitet som skulle få Kapten Krok att storkna av avund.

Det var fel av polisen att hemlighetsstämpla flyktingars brottslighet, konstaterar Kammarrätten. Och det var ju välkommet. Men striden mot brottsligheten kan inte vinnas så länge di små barnen ljuger så förbannat om sin ålder. Är du under 15 år kan du juridiskt inte straffas alls. Är du mellan 15 och 21 och tidigare ostraffad (vilket de flesta nyanlända ur svensk synvinkel klart är) får du med största säkerhet någon mjäkig skitpåföljd som inte skulle avskräcka en räddhågsen morsgris från vidare brottslighet. Och långtifrån alla ensamkommande gullepluttar är räddhågsna eller morsgrisar.

Ta den missförstådda stackars ungen (obs! satir) som anlände till Sverige i höstas från det krigsdrabbade och hemska Tyskland och hävdade att han var född 1999. Han knivskar rätt omgående en tjej på asylboendet och omhändertogs av polis. Vid slutet utav rättegången fann man att det lilla barnet fanns med även i det tyska belastningsregistret, men att han där uppgivit födelseåret 1988. Efter vidare efterforskningar fann man att den rosenkindade parveln tydligen var tjugotvå år gammal, och därmed skärptes straffet till ett och ett halvt års fängelse och därefter åtta års utvisning.

Tycker du det låter förståeligt att Migrationsverket tog fel på 15 och 22? Visst. Vad sägs om detta – de verkar ha tagit fel på 15 och 45 också.

Två ”äldre pojkar” (enligt Aftonblaskan) våldtog en tolvårig pojke och filmade dådet (en av dem nekar trots detta fortfarande). Det visade sig att de var äldre än vad de uppgett. Den ena, som hävdat att han var sexton, var nitton. Den andra, som hävdat att han var femton, lutar snarare åt – fyrtiofem.

Det verkar vara ett återkommande fenomen, eller hur? Lite som HVB-mördaren som hade ihjäl Alexandra Mehzer. Till att börja med ojade sig alla, inklusive Herr Rikspolischefen, över den stackars femtonåriga pojken. Sedan visade det sig att mördaren var vuxen när allt kom omkring, vilket i och för sig de flesta utav oss med fler än två neuroner i skallen redan hade gissat utifrån gärningsmannens tunnhåriga tonsur och rynkor.

Hur många fler fel kommer uppdagas? Hur många utav de över 30 000 ensamkommande barnen som kom förra året är egentligen barn?

Och hur många fler människor ska behöva sätta livet eller den kroppsliga integriteten till för att vi ska få reda på det?

Edit 25 feb:

Samma sak även betr. den ”femtonåring” som hade ihjäl en medelålders transvestit i Göteborgstrakten för ett tag sedan. Vem är förvånad?

Arvet efter Kapten Klänning

Göran Lindberg, vår f.d. polischef med smeknamnet Kapten Klänning, var en sann feministkarl. Det innebar alltså att han snackade jämställdhet dagtid och våldtog småflickor nattetid, i samma anda som Nyheter24:s Mohamed Touzari – skribenten som överöstes med lovprisningar från feminister för att han ville portförbjuda män från krogen tills det framkom att han var flerfaldigt dömd för ofredande av tjejer.

Jag trodde att Lindberg var svenska polisens lågvattenmärke. Men då hade jag ännu inte hört talas om Dan Eliasson, politruken som idag huserar i Kapten Klännings lya. Eliasson är visserligen bra på att gråta och snörvla över den ”stackars mördaren” som knivhögg en 22-årig tjej till döds, men en hejare på att få polismyndigheten på fötter är han då rakt inte. Men så blir det när man får sin befattning pga lång och trogen tjänst i sossarnas koppel hellre än att man är den dugligaste kandidaten.

Sverige har idag 20 000 poliser. Per capita är detta det lägsta antalet i Europa; skulle vi följa EU-snittet hade vi behövt tiotusen till. Mängdbrott som bostadsinbrott utreds i regel inte alls, och myndigheten drunknar i ärenden t.ex. beträffande grova brott – i stor utsträckning till följd av den enorma flyktingkrisen med slutstation Sverige.

Även rättssystemet går åt samma håll. Det stora antalet yrkeskriminella gör att åklagarna helt enkelt beslutar åtalsunderlåtelse på löpande band. När det kommer till prövning lämnas mjäkiga påföljder som villkorlig dom och skyddstillsyn på löpande band, även till återfallsförbrytare. En egen åklagarpraxis skapas där misstänkta som kan och bör begäras häktade försätts på fri fot utan motivering.

Vi står alltså inför en av de allvarligaste polisiära situationerna i modern tid, och till buds stående har vi den mest underdimensionerade och underfinansierade polisstyrkan i Europa. Detta är arvet efter Kapten Klänning, med Dan Eliasson som dödsboförvaltare.

Men lugn! Sverige har aldrig varit tryggare. Lyss till kändisarna!

Don’t westernize – easternize!

Rumänien är inte direkt det land som flyktingar helst vill komma till. Anledningen är densamma som varför landets zigenarminoritet allt oftare söker sig utomlands för att tigga – välfärden är för dålig. Förra året skrevs det spaltmeter i rumänsk press om hur kräsna flyktingar vägrade stiga på tåg i Budapest när de fick reda på att de skulle transporteras österut och inte västerut; i stället begav de sig till fots mot den tyska och svenska välfärdens förlovade länder.

Men nu för två veckor sedan ville man alltså uppföra ett flyktinghem i en by i nordvästra Rumänien. Projektet stötte inte på några nämnvärda problem. Ja, förutom de massiva protesterna från lokalbefolkningen – inklusive borgmästaren – där invånarna gick man ur huse och hotade med våld och upplopp om projektet skulle genomföras.

”Vi vill inte att det ska bli som i väst,” förklarade en utav initiativtagarna. ”Vi vill inte behöva vara rädda för att låta våra barn gå ensamma till skolan eller våra hustrur gå ensamma på gatorna.”

Processen upprepades en vecka senare. I samma område i Rumänien ville myndigheterna än en gång uppföra ett flyktingboende. Återigen sade invånarna nej tack.

Detta är något svenskarna kan lära sig av oss östeuropéer. När något sker i ert namn men mot er vilja – säg ifrån! Och bit ifrån, om så fordras. Det var med glädje jag fick erfara att så redan skett på vissa platser – i Haninge kommun, till exempel, där förslaget om att ett flyktingboende skulle uppföras invid en skolgård möttes med ett ramaskri.

Säg emot, bit ifrån. Kräv att folkviljan följs. Det är det som är tanken med en demokrati.

Jihadministerns lösning = more of the same

Miljöpartiets Mehmet Kaplan – känd för att ha jämfört de svenska frivilligsoldaterna i finska vinterkriget med ISIS-terrorister – har nu ännu en genialisk plan på hur man ska lösa bostadskrisen i Sverige. Ett nytt miljonprogram. Det kan väl inte gå fel! Se bara hur det gick med det första… eh… just det.

Det ursprungliga Miljonprogrammet tillkom åren 1965-1974, den tiden då Sverige stod DDR nära både vad gällde utbildningen och arkitekturen. Erlander och sedermera Palme våldförde sig hänsynslöst på det svenska kulturarvet genom att rasera anrika byggnader i Stockholms innerstad och ersätta dem med betongklossar. Men även nya bostadsområden tillkom, givetvis i samma kommunistiska design. Det är t.ex. nu Södra Huset på Stockholms universitet uppförs, det mentalsjukhusliknande komplex jag tvingas studera i på en daglig basis.

Men hur gick det med Miljonprogrammet, alltså? Ja, inte så bra. Redan 1989, när dåvarande statsministern Ingvar Carlsson besökte Angered, stod det klart att någonting hade gått snett. ”Det var inte så här vi hade tänkt oss det”, sade han då. Året därpå, 1990, vräktes som sagt var min nyanlända familj ned i samma förort. Lyckligtvis var vi inte bidragsturister utan jobbade oss vidare till grönare jaktmarker ganska snabbt.

Åren 1990-2012 steg som sagt var antalet utanförskapsområden i Sverige från 3st till 186. De är sannolikt fler nu, och no go-zonerna närmar sig de sextio. De fyra farligaste förorterna i Stockholm är t.ex. alla sprungna ur Miljonprogrammet, och det är rekryteringen ur Miljonprogramsförorterna som gjort Göteborg till den europeiska stad som per capita skickat flest jihadister till Mellanöstern.

Så att ett nytt Miljonprogram vore lösningen är otroligt. Men det förstås, Mehmet Kaplan gillar ju jihadism. Så hela tanken är kanske att bygga fler problemförorter där fler jihadister kan rekryteras. Då förstår jag resonemanget bättre.

Annars är det väl som de där modulhusen han föreslog tidigare – ett dyrt fiasko som bör skrinläggas omgående.

@Tyska småtjejer: skyl(l) er själva

Välkomna till Bad Schlema, en pittoresk småstad i den tyska delstaten Sachsen. Förutom att det är en av Tysklands nyaste kurorter är Bad Schlema även känt för att den utgör en anhalt på den s.k. Silvervägen. Och ja, nu är den känd för att dess borgmästare, Jens Muller, menar att tioåriga flickor som löper risk att antastas av de 85 nyanlända flyktingarna helt enkelt bör ”välja en annan väg till skolan och klä sig mindre provokativt”.

Återigen lyser de västerländska feministerna med sin frånvaro. Men vi talar ju om den europeiska vänsterfeminismen, samma ideologi som myntat parollen ”hellre våldtäktsmän än rasister”. Så de kanske är nöjda nu.

Jag för min del är det inte. Men jag är väl ”rasist” enligt vänsterns definition.

God dag.

Mångfald på T-centralen

Föreställ dig en plats där polismän enligt egen utsago aldrig skulle låta sina döttrar gå ensamma, där saker stjäls på löpande band, tjejer blir påkladdade av okända och får örfilar om de gör motstånd. Nej, det är inte Rinkeby eller Tensta den här gången – det är Stockholms centralstation.

Och gärningsmännen är ensamkommande barn. Samma sort som enligt tidigare utsago från SVT lever på gatan och livnär sig på brott.

Se det var väl roligt och färgsprakande. Nu slipper man vara ensam när man åker tåg.

(S)(v)a(mp)stuvningen kallnar

SD är nu i den senaste opinionsundersökningen (YouGov, 15-18 jan -16) största parti i Sverige. Och inte bara det. De är större än vad S och MP är tillsammans. Miljömupparna i synnerhet hamnar på beklämmande 4.2%, den lägsta noteringen hitintills. Min bedömning är att väljarna skrämts bort av två anledningar – antingen Romsås och Frigolits totala inkompetens, eller att den snörvlande ”refugees welcome”-falangen tagit sin tillflykt till vänsterpartiet, som ökar till 7.5%.

Partierna placerar sig i storleksordning så här:

• SD 28.8% (+1.9)
• S 21.6% (-0.7)
• M 21.4% (+0.4)
• V 7.5% (+0.2)
• C 6.8% (oförändrat)
• MP 4.2% (-0.3)
• FP/L 4.0% (-0.9)
• KD 3.1% (+0.3)
• F! 2.0% (-0.4)

Det verkar som om Sverige trots allt fått nog av de öppna hjärtans politik. Man kan alltid hoppas att det sunda förnuftet tillfrisknar.